Mikael Löwegren. Publicerad i Kyrkans Tidning nr 40/2020.
”Alla upphovsrättsliga frågor är lösta” säger Svenska kyrkans rättschef Maria Lundqvist Norling i KT 36/2020. Det gäller Kyrkohandboken 2017, och hon är intervjuad med anledning av den träffade uppgörelsen med Harald Göranssons efterlevande. Antingen talar hon mot bättre vetande eller så har hon inte koll på sina saker.
Faktum är att det finns ännu obehandlade upphovsrättsfrågor kring handboken. I åtminstone två fall tycks det mig klart att Svenska kyrkan tagit notmaterial ur de så kallade specialmissalen som publicerats av arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse (aKF). Detta utan att konsultera vare sig tonsättarna, förlagen eller missalets redaktörer.
1977 gavs ett missale ut av Noteria förlag, med Anders Ekenberg och Christer Pahlmblad som redaktörer. Utgåvan relaterade till den provisoriska Gudstjänstordning 1976. I detta missale lade utgivarna in noter för att kunna sjunga dels ”Så lyder det heliga evangeliet. – Lovad var du Kristus” efter evangeliet, dels ”Hans död förkunnar vi …” efter instiftelseorden. Tonsättningarna är i det första fallet ”förslag av utg.”, vilket i praktiken betyder Ekenberg, i det andra fallet ”tonsatt av Eric Wreding”.
1988 utkom efter det att Handboken 1986 antagits ett nytt missale på Noteria, nu med Pahlmblad som ensam redaktör. Här har notmaterialet utökats med prästens introduktion ”(Därför firar vi detta) trons mysterium” som inledning till ”Din död förkunnar vi …” Erik Wreding anges som tonsättare.
2008 var undertecknad tillsammans med Henrik Glamsjö och Mikael Isacson redaktörer för en ny och uppdaterad upplaga av missalet. Det utkom på Artos förlag och tryckte om nämnda melodier med angivande av tonsättare.
2018 såg ett nytt missale, baserat på Kyrkohandboken 2017, dagens ljus på Artos under titeln Mässbok; denna gång var undertecknad och Isacson redaktörer. Eftersom upphovsrättsfrågorna aktualiserats såg vi till att få tillstånd från såväl Anders Ekenberg som Eric Wreding att använda deras material. Vi slöt också ett avtal med Fam. Göransson innan boken gick till tryck, med reglering av ersättning för det material som de gjorde anspråk på.
Ser man nu efter i Verbums officiella missale av år 2018 så hittar vi där såväl Ekenbergs som Wredings melodier från 1977 till ”Så lyder det heliga evangeliet” respektive Trons mysterium. Men i källförteckningen över musiken finns ingen av dem angivna som upphovsmän. Materialet kan omöjligen vara hämtat någon annanstans ifrån än någon upplaga av missalena ovan. Ingen från kyrkokansliet har dock satt sig i förbindelse med Artos förlag, arbetsgemenskapen som står bakom eller oss redaktörer – och uppenbarligen inte heller tonsättarna.
Maria Lundqvist Norling bedyrar i artikeln att ”vi med alla medel har försökt reda ut vad som är läget” och att ”alla frågor är lösta, om det inte skulle dyka upp något okänt och som vi inte känner till”. En enkel bläddring i våra missalen visar alltså att det resonemanget inte håller strecket. Vi har öppet redovisat läget, och den som vill veta kan veta. Där arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse skött sina kort i upphovsrättsfrågorna, har Svenska kyrkan inte gjort det.
Istället fortsätter man från kyrkokansliet att lägga ut dimridåer kring Harald Göranssons upphovsmannarätt. Lundqvist Norling talar i artikeln om ”lagarbete” – som om Göransson egentligen inte borde tillerkännas den copyright som avtalet med hans barn förutsätter. Rättschefen får även frågan om Svenska kyrkan gjort något fel eller om något kunde hanterats bättre. Hennes svar är: ”Jag kan inte säga det.” Verkligen?